Några glimtar av buddhistisk tantra

Tantra är en levande tradition och därför skildras den levande tantran först i detta försök att öppna dörren till tantra en aning på glänt.

Till slut görs sedan en kort översikt över tantrans historia. Tantran är en radikal tillämpning av den buddhistiska Yogacâra- och Madyamaka-filosofin samt läran om tomhet (shûnyatâ) som både står för tomheten av egenexistens och fullheten av alla möjligheter. Tantran kan inte förstås utan kunskap om och praxis i Mahâyânabuddhismen som i sin tur vilar på den äldre buddhismens fundament, där vi ska lära oss uppmärksamhet, etiska övningar och att utveckla kärlek och medkänsla till allt levande. Tantra är en del av Vajrayâna-buddhismen (Diamantfarkosten). Ordet Yâna betyder farkost men också flotte, för flotten ska hjälpa oss att ro säkert över livets brusande flod. Men vi själva måste bygga flotten! Likaså måste vi själva ro och styra flotten!

Tantrisk praxis vill integrera allt vi är, det vill säga kropp, tal och sinne, vår vardag och vår andliga praxis ska bli till ett. De tantriska mästarna kan ofta använda chockerande metoder för att få sina elever att bryta igenom begreppsvärldens mur. Det finns en hel del gemensamt mellan tantra och zen-buddhismen.

Yogacâra-filosofin lär oss - mycket kort och ofullständigt sammanfattat – att vi hela tiden skapar vår egen "värld" genom sinnesintryck, tankar och minnen. Ingen "värld" är den andra helt lik, vi är mycket olika som personer. När vi nu hela tiden översköljs med sinnesintryck utifrån och tankar inombords, då lär oss de tantriska mästarna att vi kan medvetet skapa och använda sinnesintryck för att nå djupare stadier av medvetande i meditationen. Tantra arbetar mycket med bildmeditationer och associationer kring dessa bilder som skapas av oss och som till slut måste upplösas och släppas, liksom allt annat. Även meditationer i tantran skildrar en verklighet i ständig förändring, vilket redan Buddha Shakyamûni ville få oss att inse.

Men låt oss först se på några texter som belyser detta:

"Ingen späkning, ingen fasta, inga ritualer, inga bad och reningsövningar, ej heller behöver man iaktta föreskrifter och sedvänjor i samhället. Du bör ej heller hylla gudabilder av trä eller lera. Snarare ska du hylla din egen kropp som alla gudar bor inom." (ur Mahâsiddhî Lakshminkâras text Advayasiddhi, 800-talet e.Kr. Citat hämtat ur Ven. Advayavajra: Das indische Vajrayâna, 2003, sida 7.)

"Om ni själva inser att dessa ting är helande och gynsamma, kan ej klandras och prisas av de förståndiga, leder till välgång, salighet och hälsa – då Kalamer-folket skall ni göra det till er egen praxis och lämna allt annat åt sidan." (ur lärotal av Buddha i Kalama-Sutta, Anguttara Nikâya 3, 66.)

"Om man klänger fast vid något från kroppslighet till allvetande, då skall man se det som ett verk av demoner" (ur Demonkapitlet i Pancavimsatisahasrikâ-prajnâparamîtâ-sûtra /Lärotal om visdomens fulländning i 25000 slokas (versmått). Finns i prajnaparamîtâ-litteraturen) "Jag bugar vördnadsfullt inför Dharma, som utvecklas på så sätt att Befrielsens 3 portar (1. tomhet (shunyatâ), 2. frihet från kännetecken (anicca, dukkha, anatta), 3. frihet från önskningar) inte hindras utan att man behöver avstå från de 84000 anhopningar av nedsmutsande tankar (klesa)." (ur Zi Byed Chos ’Byun /Befrielsens juvelsmycke. Citat ur Der Schmuck der Befreiung – Die Geschichte der Zi byed und gCod-Schule des tibetischen Buddhismus, Harrassowitz –Wiesbaden 1993, sida 117.)

Vad betyder nu ordet tantra? Det härrör från sanskritordet TAN = vävnad och TRA av TR (uttalas trii) = att göra, fullfölja, överskrida, övervinna, rädda sig, rädda m.m. I äldre vedisk sanskrit betyder tantra också vävstol. Det är du själv som väver!! Det betyder också att sûtra (lärotal) och tantra är sammanvävda eftersom tantran kan egentligen förstås och praktiseras först när man har förstått något av den delen av buddhistisk praxis som bygger på olika lärotal och grundläggande meditationsövningar.

Vajrayâna- buddhismen som det sista utvecklingsstadiet av Mahâyâna-buddhismen tar sitt namn från ordet vajra = Indras åskvigg (jämför Thors hammare), diamant, tomhet av egenexistens och substantialitet, åska som genom tropiska regn spolar bort allt som hindrar och skapar förutsättningar för nytt liv. Diamanter skär sönder annat material utan att själv gå sönder. Med andra ord hjälper Vajrayâna oss att skära sönder okunnighetens och illusionens slöjor eller dimmor som hindrar oss att se klart. Men det är vi själva som bygger dessa hinder! Vajra är ett ritualföremål i vajrayâna-praxis och kan också stå för den rätta metoden (upâya) som är oändligt medkänsla med allt levande.

Tantran arbetar med olika element:

A) Mudrâ (sanskrit: sigill, här menas dock kropps- och handrörelser)

B) Mantra (sanskrit: manas (sinne) + tr = tra = här även verktyg, alltså verktyg för sinnet)

C) Mandala (sanskrit: meditationsdiagram i föreskrivna former)

D) Sâdhanâ (sanskrit: andlig praxis, här menas meditation på bilder och energikanaler)

Mudrâ betyder här kroppsrörelser eller ställningar som ska stödja vår meditation.

Mantra är en kombination av ord eller stavelser som har en betydelse men även fysiska svängningstal som påverkar psyket. Tantrans väg (tantrayâna) var från början mantrans väg (mantrayâna). Det finns korta mantras och längre som oftast kallas dhârani. En sådan dhârani var från början en sammanfattning i några punkter för att frammana den emotionella bakgrunden i en visualiseringsmeditation. Senare blev en dhârani ofta till en irrationalitetens princip som ska hjälpa oss att gå bortom alla begrepp och ord. Ett exempel för det är Hjärtsutran. En dhârani och ett mantra ska väcka associationer, ska vara inspirerande, väcka begeistring och föra oss bortom logiskt tänkande.

Mandala eller yantra. Från början geometriska former som uttryck för de 5 elementen, men i tantran tillkommer ett sjätte element, nämligen sinnet. Mandalan har sedan vidareutvecklats till exakta kartor över hur en viss visualiseringsmeditation ska utföras. Mandalan har alltid en omkrets och ett centrum. Tänk på de sand-mandalas som tibetanska munkar flera gånger har framställt i Sverige, ex. senast i Lund, Malmö och Göteborg.

Sâdhanâ kallar man visualiseringsmeditation över en mandala eller över exempelvis energikanaler i kroppen. Ofta rör det sig om 2 energikanaler som grupperar sig kring en central kanal samt energicentra i kroppen, de så kallade chackras. De bilder som visualiseras kan ha kvinnliga eller manliga former, eller föreställa man och kvinna i sexuell förening. Bilderna kan också visa fridfulla eller vreda former. Man börjar inte med en sâdhana på egen hand. Här behövs en kompetent lärare som man har känt under en tid. Det krävs också att man har gjort en del förberedande övningar och tillägnat sig kunskap och regelbunden praxis i grundläggande buddhistisk meditation. De allra flesta sâdhanas ges i samband med en tantrisk invigning (abhisheka eller wangkur på tibetanska.) och förutsätter att man har gått till Buddha, Dharma och Sangha såsom sin tillflykt, med andra ord att man har konverterat till Buddhas lära

. Den tantriska meditationen har i allmänhet 4 olika nivåer som bör praktiseras nivå för nivå, för på varje nivå bör man göra vissa egna erfarenheter:

Kriya-tantra (invigning och praxis mycket rituell)

Carya-tantra ( fortfarande rituell. Meditationsgudomen (yidam) kommer närmare)

Yoga-tantra (Yidam och den mediterande smälter ihop, visualiseringen upplöses igen)

Anuttarayogatantra (Yidam och den mediterande kan i vissa avseenden förbli ett. För de flesta praktiserande med familjeliv och arbete rekommenderas det att yidam-visionen upplöses även på denna nivå)

Nyingma-skolan (den äldsta riktingen av tibetansk buddhism) har 3 nivåer till: mahâyoga, anuyoga och atiyoga (dzog chen). Dessa 3 nivåer tar det allestädes närvarande sinnets renhet som utgångspunkt för meditationen.

Ett tantrisk system av visualiseringsmeditationer är mandalan över de 5 meditationsbuddhorna (Dhyani-Buddhas eller Tathâgatas kallas de också). Det kan praktiseras som helhet eller var och en av de 5 delarna för sig, och det kan praktiseras på de olika nivåerna av tantrisk praxis.

Men det är ett flytande system!
Så fort vi försöker att hålla fast vid ett system kommer vi onekligen att låsa oss och därmed tappar vi det väsentliga. Tantra har endast momentan karaktär. Den flytande verkligheten kan inte hållas fast. Erfarenhet är grovt uttryckt skit om du inte gör den själv! Alltså – om du möter Buddha på vägen, slå ihjäl honom, eftersom du annars ställer honom mellan dig och din erfarenhet. Fast det förutsätter att du redan har gjort en hel del erfarenheter på Buddhas väg. Buddha och buddhistiska lärare vill peka i en riktning, visa en väg men du måste gå vägen själv. Dina skapande möjligheter måste frigöras.

Att allting flyter möter vi också i meditationerna över olika energicentra i kroppen från centrat vid ryggradens slut till centrat längst uppe under hjässan. Det finns en skillnad mellan hinduisk och buddhistisk tantra:

.

Tantrisk praxis kan också se på själva utövandet med utgångspunkt från 3 synvinklar:

Basis/grund = det är den mediterande själv.

Meditation = renar basen/grunden

Frukt = Mahâsukha (den stora lycksaligheten, likabetydande med upplysning) = sinnestillstånd som resultat av tantrisk praxis. Inom Sakya-skolan av tibetansk buddhismen talar man om Väg och Frukt (lam.dre) när det gäller tantrisk praxis.

Allt det här kan naturligtvis verka väldigt förvirrande. Men tantran – trots mångfalden och komplexiteten – vill föra oss åter till enkelheten, detsamma som också Zen-buddhismen försöker göra. Vi ska bli varse, här och nu, och uppleva verkligheten direkt som den är utan tolkingar och minnesbilder som förvränger vår upplevelse här och nu. Det handlar om att arbeta med våra emotioner, fast på ett kontrollerat sätt, de får inte översvämma oss utan måste vara äkta. Det är inte fråga om intellektuella armhävningar. Vi kan påminna oss om Buddhas ord: "Där alla verklighetens element (dhammâ) har upphävts, har språkets och talets vägar upphävts". Ur Sutta Nipâta, vers 1076).

Tantran vill erbjuda en förklaring till varat, hur man närmar sig det, vill erbjuda en praktisk väg. Viktigt är dialogen mellan lärare (gûrû) och lärjunge (chela), inga allmänna förklaringar. I arbetet mellan lärare och lärjunge strävar man efter att uppdelningen mellan subjekt och objekt faller bort. Dessa tankar får praktisk tillämpning i den så kallade Guru-yoga, en förening i meditation mellan lärare och lärjunge.

Alla dessa meditationsövningar leder däremot ingen vart sålänge man lever i vanföreställningen att enbart vilja meditera och förändras för sig själv. Utgångspunkten i all praxis inom Mahâyâna-buddhismen är att vi inte är isolerade varelser utan att allt liv hänger samman, och att vi därför vill meditera och förändras till gagn för allt levande. Detta kan uttryckas i en tantrisk tillflyktsformel:

Jag går till min gûrû och de 3 Juvelerna såsom min tillflykt.
Jag visualiserar mig själv som gudom, håller vajra och ritualklockan och bär fram offergåvor.
Jag håller mig till lärorna i sutra och tantra och avhåller mig från ogynsamma handlingar och accumulerar gynnsamma handlingar.
Jag övar givandets fyra punkter: materiella gåvor, beskyddets gåva utan fruktan, Dharmans gåva och kärlekens gåva.
Må jag på detta sätt befria allt levande! (ur Kalachackra-tantra)

Tantriska element har alltid funnits inom buddhismen liksom tankarna att utveckla kärlek och medkänsla för allt levande. I den äldre buddhismen hittar vi de så kallade paritta-verserna, skyddsformler som ska avvärja sjukdom och allt det som hindrar och hotar oss. Vi hittar enkla visualiseringsövningar (katîna) och inte minst texter som redan antyder tankar som senare utvecklades mera inom exempelvis Yogacâra-filosofin. Men låt oss aldrig glömma en vers i en av de äldsta lärodikterna, Dhammapâda:

Från sinnet utgår tingen
Behärskas av sinnet, har sinnet som upphov.
Om man talar med illvilligt sinne,
Om man utför illvilliga handlingar –
Då följer lidande i ens fotspår,
Såsom hjulet följer i oxens fotspår. (min översättning fr. den tyska texten)

En alternativ översättning från Pali-språket till engelska:

We are what we think,
All that we are arises with our thoughts.
With our thoughts we make the world.
Speak or act with impure mind
And trouble will follow you
As the wheel follows the ox that draws the cart. (ur The Dhammapada – New Rendering,
Wildwood House, London, s. 3)

I dessa verser samt andra lärotal i Pali-Kanon hittar vi fröet till den senare Madhyamaka- och Yogacâra-filosofin. Tantran är en möjlig tillämpning av dessa läror.

Sammanfattningsvis kan man säga att tantra arbetar med alla våra energier, våra positva och negativa sidor. Träningen går ut på att omvandla de till hjälpmedel på vägen till upplysning samt att sysselsätta det oroliga sinnet för att det kan falla till ro och vinna klarhet.

Tantrismens historia

Tantriska läror går att hitta både inom hinduismen, buddhismen, Jaina-religionen och taoismen. En bra utställning om detta ämne finns att se på National Museum i New Delhi i Indien. Det rekommenderas varmast för alla som är intresserade av tantra. De tantriska lärorna har tidigare alltid förmedlas muntligt i samband med en invigning, och så är det än idag, även om vi kan hitta en hel del böcker om tantra. Det mest väsentliga, nämligen hur man går tillväga står oftast inte där utan ska förmedlas av en kompetent lärare (gûrû). Lärorna omges med viss sekretess, för att de inte ska missbrukas. Innan man kan ägna sig åt tantra ska man vara välförtrogen med buddhistisk filosofi och meditation. De tantriska metoderna kan ha en genomgripande effekt och åkern måste plöjas först innan man kan så tantriska frön.

Tantran har utvecklats under flera årtusenden, den fanns delvis redan på vedisk tid. Ungefär 3000 f. Kr. var den gamla Induskulturen (Harappa och Mohenjodaro) redan i nedgång. Kastväsende fanns redan då.
Här behövs en utvikning för att förstå senare drag i buddhistisk tantra:
De erövrande ariska stammarna som erövrade Indien och den gamla Induskulturen norrifrån hade med sig en fruktbarhetskult kring en manlig gudom som kallades Pashupatinâth = djurens herre, med djurhorn på huvudet som hos somliga shamanistiska kulturer hos mongoler och indianer. Denna roll har sedan övertagits av den hinduiske guden Shiva. I staden Kathmandu i Nepal finns ett av hinduernas heligaste tempel ägnat åt dyrkan av Shiva som just Pashupatinâth. Kring denna gudom har många gudinnor grupperats med stora bröst, slida och kaurimussla som alla är fruktbarhetssymboler. I hinduismen spelar ceremonier kring Shiva lingam (Shivas penis) och yoni (gudinnans slida) en väsentlig roll. Shiva lingam stod från början för eld och yoni för vatten.

I den buddhistiska tantran på anuttarayogatantranivån (se ovan) föregås alla invigningar av ett eldoffer, kallad agni hotra (agni = eld eller eldguden). Fast här har betydelsen lyfts till ett psykologiskt plan. Det stora offret och det stora undret är sinnets förvandling till allt djupare insikt i livets natur. Enligt forskaren Glasenapp fanns de viktigaste elementen i den buddhistiska tantran redan 300 e.Kr.

Vi kan konstatera att tantran har influerats av följande:

A) Buddhas lärotal, tidiga visualiseringsövningar (kasina) och skyddsformler (parittas)
B) Hatha-yoga och den hinduiska Samkhya-filosofin.
C) Mysteriekulter som kom från medelhavsområdet och spreds ända till Kina via handelsvägarna.

Tantran har i Indien mest utvecklats i Bengalen och Kashmir. Därifrån kom tantrisk buddhism till Tibet, Kina och Japan. I Indien har tantran aldrig systematiserats. Det skedde först i Japan av Dengyo Daishi (767-822), grundaren av Tendai-skolan och Kobo Daishi (774-835), grundaren av Shingon-skolan, dvs. den japanska tantriska buddhismen.

I Tibet har tantriska läror systematiserats först av Nyingma-skolan (de äldre) på 800-talet. Deras tantriska läror förmedlades av Padmasambhâva, Vimalamîtra och Vairochana. Genom att ha många lekmanna-lärare under förföljelserna 836-842 överlevde Nyingma-lärorna.

Nästa systematisering gjordes av Sakya-skolan som grundades 1073. En av skolans stora lärare blev gûrû till Kublai Khan i Kina.

Kargyudpa-skolan med dess grundare Gampopa och Gelugpa-skolan med dess grundare Tsongkhapa systematiserade och vidareutvecklade också tantriska läror, ca. 1000 – 1400 e.Kr.

Med tiden utvecklades utvecklades 3 stora tantriska system:

A) Mahâyogatantra (fadertantra) Här finns Guhyasamaja (det hemliga löftet)
B) Anuyogatantra (modertantra) Här finns Hejvajra (en "gudom"/yidam)
C) Atiyogatantra (adyaya) Här finns Kalachackra fr. ca. 1000-1200-talet. Det sista stora systemet inom buddh. tantra.

Mahâyogatantra arbetar med att utveckla oändligt medkänsla med allt levande (Mahâkarunâ).

Anuyogatantra arbetar med att utveckla den stora lycksaligheten (Mahâsukha) eller det Klara Ljuset (Ö.sel på tibetanska). Atiyogatantra strävar efter att förena de båda föregående genom att uppnå enhet i sinnet (Mahâmudra). Här menas sinnet i kosmisk bemärkelse, inte vårt eget individuella sinne.

Nu kan man ställa sig frågan varför alla dessa tantriska system? Det har att göra med att vi är mycket olika som människor. Precis som i psykoterapin kan ett tantrisk system lämpa sig för en person medan en annan person inte alls bör meditera på det utan initieras i ett annat system beroende på dennes individuella förutsättningar. Valet träffas av ens personlige lärare som ska vara väl förtrogen med egen utövning av tantrisk praxis genom många år och som dessutom ska ha fått tillstånd att undervisa i tantra.

Tantran har spridits från Indien till Kina, Tibet, Mongoliet, Korea och Japan men har aldrig riktigt vunnit fotfäste i det gamla Kina. Först nu har många kineser börjat intressera sig för tibetansk buddhism och därmed tantra.

Till slut nu namnen på några stora tantriker genom tiderna:

Tilopa (989-1069)
Naropa (956-1040)
Milarepa (1025-1135)
Machig Labdrön (kvinna) (1055-1145)
Gampopa (1079-1153)
Tsongkhapa (1357-1419)
Dudjom Rinpoche (1904-1987)
Dilgo Kyentse Rinpoche (1910-1991)
Chhime Rigdzin Rinpoche 1922-2002)
Sakya Trinzin Rinpoche (1945 - )
Thrangu Rinpoche (1933 - )
Khandro Rinpoche (kvinna) (1967 - )
James Low (Nyingma-skolan av tib. buddhism. Lever i London)

Och mästare av Shingon-skolan i Japan, ex. grundaren Kobo Daishi (774-835) och den nyligen avlidne Shifu Nagaboshi Tomio (Terence Dukes) som levde och verkade i England. Shingon är den japanska formen av tantrisk buddhism.

Vid överföringen av orden på sanskrit till det latinska alfabetet har inte alla tilläggstecken kunnat tas med, för de finns inte i dataprogrammet. Författaren ber om ursäkt. Alla eventuella fel i texten är författarens.

Copyright:
Dharmavajra D. Schultze
Buddhistiska vänkretsen Maitreya
Ormvråksgatan 12
215 62 Malmö
Tel: 040-815 36